Det är nog kört
Jag kommer aldrig kunna hålla i träningen i sommar! Har vilat sedan i torsdags nu, försökt njuta utav att ha lov. Så skulle jag ut och springa samma runda idag igen. Helt slut var jag! Kom hem och slängde mig på golvet och syrran undrade vad fan jag hade gjort :p Nej, om det ska vara såhär varje gång så kommer jag absolut inte klara balett C nästa år. Attans pannkaka.
Men det var ju inte det jag tänkte skriva om... Jag som kände för att skriva något meningsfullt idag. Jag börjar bli trött på att berätta om mitt händelselösa liv nu. Men jag kan verkligen inte komma på någonting. Jag satte mig vid datorn utan någon som helst aning om vad jag ville skriva om, vilket är ganska ovanligt, även om det inte ser ut så. Jag menar, jag brukar ju inte ha de mest uttänkta inläggen. Men å andra sidan så strävar jag ju faktiskt inte efter att bli någon stor författare.
Fast det är lite synd. Att jag inte kan skriva alltså. Jag tycker ju att det är tråkigt att skriva skolarbeten och sånt, och därför orkar jag inte engagera mig i att lära mig. Men jag vill så gäna kunna uttrycka mig på något sätt. I ord helt enkelt. För det är ju inte det lättaste att prata heller. Det kanske bara är brist i svenska kom jag på :p Men det är svårt. Jag tänker så mycket nu för tiden och det känns som att det hade varit lättare att tänka om man hade kunnat skriva ner det. Men det går liksom inte. Det måste vara Lundaborna som har lärt mig att tänka såhär. Förr var det ganska tomt i min hjärna måste jag säga.
Det är helt konstigt hur man börjar komma in i sina gamla vanor så snabbt iallafall. Det känns som att allt ska vara som vanligt här hemma nu, och så när det inte är det så blir allt uppochner. Gamla Gävle med en ny Anna, eller är det vanliga Anna i ett nytt Gävle? Kanske är allt nytt och det är lite skrämmande. Jag känner mig så vilse. Ungefär som när jag har tappat bort mig på köpis :p Jag känner igen mig, men det är ändå konstigt på något vis. Haha, bästa metaforen hittils!
Det är detta jag menar. Jag kan inte förklara så att ni fattar. När jag läser det där sista skrattar jag bara för det låter så patetiskt. Jag förstår knappt själv. Jag kan nog bara tänka samma tanke en gång innan jag glömmer bort det och det som är kvar bara låter mysko. Äsch, det där gick ju inte heller. Jag ska nog ge upp nu. Imorgon får jag väl berätta om min dag som vanligt, smärtfritt och bra (:
Hej så länge!
Skolan, som känns så långt borta nu...
Usch Anna. Inte lata sig ;) Jag har följt mina armhävningar strikt och orkar nu göra 35 på raken ^^ För två veckor sedan orkade jag bara 10. Fortsätt trän och det blir lättare och lättare ska du se!
Förresten, dina inlägg är inte meningslöst. Detta inlägget var bra och jag gillar ordet "metafor".
Och ja, det är vi som får dig att bli en sån filosofisk kvinna x)
Kram och hej från Daniel!
P.S. Ina hälsar till dig.
